Pär Lagerkvist, för hans enkelhet som berör så djupt, som i Barabbas, Bödeln och Mariamne, den sistnämnda det vackraste jag läst, om den onde Herodes och den goda Mariamne…
Och så fångades jag som så många andra av Karl Ove K. En sorts Jesusgestalt, som trots framgångarna mår så dåligt, utan att ångra sig, men över att ha lämnat ut sig och sina nära. Han har tagit vår skuld och skam och bär det på sina axlar. Tack, Karl Ove!
