Pär Lagerkvist, för hans enkelhet som berör så djupt, som i Barabbas, Bödeln och Mariamne, den sistnämnda det vackraste jag läst, om den onde Herodes och den goda Mariamne…
Och så fångades jag som så många andra av Karl Ove K. En sorts Jesusgestalt, som trots framgångarna mår så dåligt, utan att ångra sig, men över att ha lämnat ut sig och sina nära. Han har tagit vår skuld och skam och bär det på sina axlar. Tack, Karl Ove!
1. Allan Pettersson 7:e symfonin i Göteborgs konserthus 2009/10. Har tappat bort dirigentens namn. Det var så lugnt, mitt i veckan, och jag grät.
2. Mahlers 1:a symfoni i Örebro konserthus 1993 med Stig Westerberg som dirigent. En skräckupplevelse som förbyttes i sin motsats.
3. Peter Grimes på Storan i Göteborg på 1980-talet. Kommer aldrig att glömma den.
4. Ragnarök, Staffan Valdemar Holm, Stockholmsoperan.
5. Alcina, Göteborgsoperan.
6. Valkyrian, Göteborgsoperan.
7. Julius Caesar, Göteborgsoperan.
Favoritdirigent: Gustavo Dudamel.
1. Hammarkullen
2. Kniven i hjärtat
3. Lära för livet
4. Kullamannen
5. Kråkguldet
6. Huset Silfvercronas gåta
Den vedervärdigaste svenska tv-serien är Skånska Mord – Veberödsmannen. En film jag aldrig vill se om. Ernst-Hugo J spelar- eller är – Djävulen själv. Ingen skräckfilm eller rysare av något slag kan nå upp till Ernst-Hugo i denna roll.
