Det händer inte mycket i Sheriffen med Gary Cooper. Den utspelas nästan i realtid. Och det är svårt att förstå varför sheriffen Kane stannar kvar. Men han gör det. Och så rädd han är.
John Wayne lär ha ansett att Sheriffen (High Noon) var en oamerikansk film. Ingen av stadsborna ställer ju upp för Kane och de låter honom ensam möta Ben Miller och hans kumpaner. Så skulle aldrig amerikaner agera, menade Wayne.
Jag har aldrig uppskattat John Wayne speciellt. Förutom i Diligensen givetvis. Men det är inte helt sant att ingen ställer upp. En pojke i tolvårsåldern erbjuder sitt stöd. Och så den obligatoriska alkoholisten i dessa filmer. Men Kane nekar bägge att hjälpa honom. Sedan är det faktiskt hans unga fru som räddar honom när hon återvänder i slutet.
Alkoholisten i westernfilmer har två egenskaper. De är goda och ibland hjältemodiga. Och så är de oförbätterliga. Som i Diligensen där Doc räddar livet på den unga kvinnan och barnet, efter att ha nyktrat till med enorma mängder kaffe som han kräks upp. Men direkt efter förlossningen firar han med en whisky igen.
Sheriffen är en av de absolut bästa westernfilmerna som jag alltid återkommer till.